.

Sitter och kollar igenom massa kort på Benji, tänk vad snabbt dom förändrar utseende.
Och hur måna "olika utseenden" dom har från månad till månad! :)

Tänk när man gick runt där på BB och kollad ner i dom andra mammornas "vagnar" och nästan tyckte synd om dom att dom inte fått ett lika fint barn som mig! :)
Medans jag va nere på BB och njöt av min underbara son, så låg Linda uppe och kämpade på förlossningen..
Så hennes kille PW va nere och drack kaffe med mig ett par ggr :)

Har inte skrivit någon förlossningsberättelse än, tänkte göra det, kul att kunna kolla tillbaka på sen :)

Den 7 aprin gick jag upp på morgonen, hade fått en blödning så jag ringde upp till förlossningen och dom tyckte att vi skulle åka in, så jag kunde undersökas.
Jag blev så himla arg, grinade och var halft hysteriskt, vi hade vart upp dit 2 dagar innan för "misstänkt vattenavgång".
Tyckte det var idiotiskt att dom inte kunde undersöka här hemma!
Hur som helst så drog vi oss upp, helt inställd på att få åka hem igen!
Jag sanna och samuel åkte upp.
Fick komma in och undersökas´, men va inge uppen.
Fick lägga mig i en säng, och dom ville ha mig på obeservation över natten, eftersom jag blödde en del.. fick inte lov att gå upp ur sängen.
Tyckte synd om Samuel och Sanna som skulle sitta där på en varsin stol, så jag skickade ut dom, och dom åkte iväg och åt pizza.
20 minuter efter dom åkt kännde jag hur de riktigt knäppte till i magen,
jag reste mig upp ochvattnet gick,
jag lunkade ut bredbent i korridoren och letade på en sköterska
"jag tror vattnet har gått" sa jag och hade en stor pöl efter mig där jag stog :)
Jag fick gå in och få en välbehövlig dusch.
Sen kom Sanna och Samuel tillbaks, dom hade skyndat sig för dom kände på sig att nått var på g.
En timme efter att vattnet gick började jag få värkar med 4 mins mellanrum,
då skickade dom upp mig till förlossningen.
Var öppen tre cm och hade så ont så grymt ont!
Fick lustgas, men sen funkade det inte mer,
låg och grinade, skrek och spydde!
Dom kallade på narkossköterskan för att ge med ryggbedövning.
Precis när hon var på väg ner så fick hon ett akut kejsarsnitt.
Under dom två timmarna från jag bad om den tills hon kom har jag nästan inge minne av!
Hade lustgasen på högsta, skrek som en psykpasient,
trodde verkligen att jag skulle dö, på riktigt.
När narkossköteskan kom va de första jag utbrast "ÄNTLIGEN".
2 ggr stack hon fel, jag minns att de gjorde riktigt ont, men man hade inte riktigt tid att fokusera sig på det.
Efter ryggbedövningen verkade mådde jag som en gud!
Inge ont alls! jag gick upp och stutsade, gick fram och tillbaka i korridoren, drack glassdrink och mådde allmänt bra.
Sen sa dom att jag skulle säga till när jag kände att de började trycka neråt,
och det hade jag ju kännt ett tag.
Fick gå in och göra undersökning igen, va uppen 7cm.
Låg och hade ont ett tag, fick en ny undersökning och va uppen 10cm, men dom fick trycka undan kanten, fy tusan villken smärta det var.
Sen satte krystvärkarna igång.
Och jag som tänkte att värkarna gjorde så förbannade ont, så krystvärkarna kan då inte vara värre en det.
Tyckte iaf synd om dom som gick utanför i korridoren och väntade på deras krystvärkar.
Jag skrek som jag aldrig trodde att jag kunde göra, en sköterska fick lov  att hålla fast mig.
Jag var nog rätt elak också, men dom är nog vana med det som tur är :)
Sen så började sköterskona kolla runt på varandra med en konstig blick, och ringde på en klocka, och sekunden senare va hela rummet fullt med läkare, minns inte så mycket mer en att dom sa "det går inte så bra för dig, och din bebis mår inte så bra, så vi måste få ut han fort"
jag va så borta så jag han inte få dendär panik kännslan, som däremot Sanna och Samuel fick.
Hans hjärtljud låg på över 200.
Dom tog fram sugklockan, första gången släppte den. Jag vet inte vad som gjorde ondast, sugklockan, lr att föda.
När han väl va på väg ut så skrek jag att dom skulle krycka in han igen, böjde upp med och tog händerna och verkligen skulle trycka in han igen, så då fick dom hålla fast mig igen, skrek att dom skulle ge mig ett kejsarsnitt.
Men sen var han ute!
Kännslan när han kom upp på min mage är obeskrivlig, höll om han och sa "min bebis, min bebis, älskling kolla vår bebis" i ungefär en timme, sen frågade jag om nån kunde hålla upp honom så jag fick se hur han såg ut..
Och han va de vackraste jag någonsin skådat.. helt underbar och perfekt!

Älskar dig Benjamin!